Bilder!

Min kärlek behöver öva på att fota i mörkare miljöer, men lite suddiga bilder har väl ingen dött av, right? 

På väg in för första rundan, fin i nya pannbandet jag köpte i torsdags!

Känns som att han räcker ut tungan som för att "haha, jag vääägrade och du kunde inte göra något ååååt det!" Fina fina Colle!

Pay and Jump på Colle!

Ingen rosett idag, men roligt var det! Första gången glömde jag banan - TVÅ gånger. Några svordomar kom kan jag ju säga men sånt händer.
Andra gången kom jag ihåg banan men tror ni inte Colle plötsligt tycker toffelhindret (hinder med fastsatta tofflor som ser ut som hästar på) plötsligt är sjukt läskigt för ena bommen är tio centimeter högre från marken än sist. Knäpphäst. Han bjöd dessutom, men ångrade sig tydligen i sista stund...
Men resten gick bra och det var riktigt roligt. Nästa månad hoppas vi på rosett!

Jean-Marc filmade det hela, roligt! Jag är först och den fantastiskt snygga vägringen är inkluderad.

Sammi fotade lite, ska kolla om det finns några bilder, svårt att fota i ridhus sa han.

Vill vill vill! Sa jag att jag vill?

Tror att Sammi snart vill strypa mig om jag nämner den där staden en gång till innan fredag. Så jag väntar. Bidar min tid. Drömmer. Och tjatar av mig lite här istället.

Det finns billiga biljetter till London i April, och gissa vem som vill vill vill?! Och behöver lite miljöombyte. Speciellt som jag ska jobba hela hela sommaren.

Åh. London på våren som är så jäkla underbart. Hoppas och håller alla tummar och tår!

Orkar. Inte.

Hej urinvägsinfektion. 

Orkar. Inte.

♥

Alla ♥-ans fika med kärleken, och världens finaste semla!

A room with a view

Vi har onekligen en fantastisk utsikt. Nu - J. Edgar!

Söndag med Ballada

Att hästarna är ute när jag kommer är nästan något av det bästa. Jag kommer hellre lite senare och får hämta än att hon står inne, så får man lite haggos också!

Fina damen blev ännu finare i min gamla lädergrimma!

Hon är så himla go den här damen. Hon kan vara en riktig buffel och vilja gå över en och knö ena sekunden, för att i nästa blinka med sina stora ögon och långa ögonfransar och charma mig all over again.

Idag började passet jättebra. Hon kändes inte lika stel som sist och hon tuggade på riktigt fint. Sedan gick både Colle, Midas och Finesse ut samtidigt och efter det följde en tjugofem minuters lång session med en spänd häst som tittade mot dörren gång på gång, trots alla mina försök till sysselsättningar för att hon skulle tänka på annat. Den sista kvarten fick vi dock sällskap och hon började slappna av igen.

Stallsöndag!

Stallsöndag igen! Har fortfarande lite träningsvärk efter mockandet av 17 boxar x 2 i fredags, men roligt var det. Jag får ju rida på hästarna så det minsta jag kan göra för dem är ju att se till så de har det rent i sitt hem!

Idag är det mys med Ballada igen. Denna vecka blir det mer än ett skrittpass och jag ska försöka hitta lite fler knappar på henne.

Mitt kära gamla schabrak fick följa med idag, mest för att det är kul att det blir använt. När jag köpte det var det det finaste jag hade och Luffe fick bara använda det ibland. Nu tycker jag mest det är lite roligt, inte så många som verkar använda rutiga schabrak längre:)
Håller också tummarna för att hon kan ha min fina gamla lädergrimma, tror hon kan bli riktigt fin i den!

Matvrak? Jag? Iiinte då...

På vagnen mot stallet! Senare än tänkt men skit samma, hann iaf med att bunkra upp med mat. Lite för mkt sådan tror jag... En frusen lunchlåda, ett kesomellanmål, en liten vitlöksbaguette, en bulle o en liiiten chokladkaka...men jag har ju faktiskt inte ätit lunch än!!!

Fredag

Långt frukosthäng på soffan med kärleken, och om ca två timmar drar jag till stallet! Tänkte vara där läänge idag och mysa och ptja, mocka och sånt kanske! Känns lite som när man var 13 och cyklade till stallet varje dag efter skolan och levde på nudlar och twix resten av eftermiddagen.

Idag är det hoppning igen, har ingen aning om vem jag ska rida men det lär inte bli Colle även om jag önskade honom som första val. Önskade Madicken och Ballada också så hoppas såklart på någon av dem!

It's here!

Idag hämtade jag den! Den är så perfekt fulsnygg och skrikig så det är inte sant. Petrolturkos (vill inte kalla den bara turkos eller bara petrol, den är lite obestämbar) med knallorangea band. Borstarna som ingick är dessutom i samma färg. Crazy. Ingick en helt knäpp svansborste också, ser ut som en vanlig hårborste undefär, fast större.

Hoppas verkligen alla mina gamla borstar ligger någonstans, antingen hos mamma och pappa eller på mormors vind. Kommer sörja Haglundsborsten länge annars. 

Men men, nu kan jag iaf köpa några nya på GHS. Eller ptja, två står väl på listan. En rotborste i äkta hår och en ryktborste i äkta hår, så är jag hyfsat hemma i alla fall. Och torrschampo!

Onsdag.

Förutom hästskon har den här dagen varit en jävla skitdag. Inte för att jag har ansträngt mig för att den ska bli bättre, utan snarare bidragit till det motsatta. Inte gjort något vettigt över huvudtaget. Fy. Det bidrar ju inte heller.

Men men. Snart är det sovdags och imorgon är en ny dag. På fredag ska jag åka till stallet extra tidigt och hänga med hästarna. Behöver det!

Horseshoehunt!

Gissa vem som är glad för hon har lyckats få ner en guldhästsko ur ett träd på Olskrokstorget?!

Beslutsångest!

Skulle som sagt vara roligt att ha ett fint set till tävlingar och medryttardagar. För jag tänker inte förneka det, det är en del av nöjet det också. Så är det bara. 

Nu är bara frågan. Vilket tycker jag är snyggast??

Mmmmmmmmm...Marabou!

Titta vad jag hittade när jag skulle hämta ut ett paket förut! Nyheterna!

De var jättegoda båda två, om ni undrar. Mums!

Medryttarsöndag!

Hamnade i sängen för att tina när jag kom hem från stallet förut, och eftersom jag inte hade något direkt bättre för mig har jag stannat där. Fem och en halv timme i sängen, fy vad mkt vettigt jag kunde gjort med den tiden. Ehurrmm...

Idag var det i alla fall medryttarsöndag på Ballada. Hon va ute när jag kom så det var bara att sätta igång att mocka innan intagning. När jag väl skulle hämta henne i hagen började hon gå snett mot mig och min första tanke var "vad skönt, hon är en sådan häst som kommer direkt". Tji fick jag. Men hon sprang bara iväg en gång som tur var så jag slapp gå runt hela den snöiga hagen efter en ovillig häst!

Jag skulle rida in mina nya ridbyxor idag. Men det blir lätt första och sista gången jag rider i dem. De var lite för små i helskoningen så mina ben blev väldigt osmidiga. Passar nog någon annan bättre så tänkte sälja dem. I alla fall. Lite tack vare det blev det ett rejält skrittpass idag. Kände lite på traven och gjorde några galoppfattningar mest för att känna lite på gas och broms. Mycket det vi övade på övriga passet (gas och broms alltså) också, volter och serpentiner och halter. Tycker hon är lite väl hård i munnen, men mot slutet började hon gå riktigt fint. Släppte efter och bakkärran började komma igång. Slutade då för både hon och jag verkade nöjda. 45 minuter tog det men jag lyckades i alla fall delvis med det jag ville. Nästa vecka är det påt igen, även den här stela damen börjar charma mig med sina stora fina ögon!

Jag hade glömt hur kallt det är!!

Fulaste, varmaste stalljackan är på och hårda oingågna helskodda ridbyxor påsatta. Redo för första ordentliga stalldagen på länge, mysigt!

(jag bjuder på den hemska bilden, inte så man kan sitta o posa till man får en ta på spårvagnen direkt:P)

Hästar kommer hästar går, men några dom i hjärtat består...

Som så många andra hästtjejer har det kommit och gått ett antal ridskolehästar och andra genom mina hästår. Jag tror det kan bli aningen tjatigt att gå igenom dem allihop, men de som gjort ett extra avtryck tänkte jag presentera lite!

Var helt oförstående varför folk reagerade på hans namn och tyckte
det var konstigt och lite småknäppt. Idag kan jag förstå dem :P

Den mörka fuxen till höger är Jägermeister. En ståtlig herre på 172 cm (nästan säker) som kom till ridskolan det sista året jag red där. Han var privathäst men skulle gå med på lektioner, vilket han gjorde hela våren. Den stora jätten charmade mig och jag tror han startade min kärlek för stora storhästar. Jag hann att rida honom två gånger och han var helt fantastisk. På hösten flyttade han över till privatstallet och vips fick jag min första, och enda, privatsköthäst. Drömmen för en 13-åring. Men säg den lycka som varar...han blev halt, blev inte bättre och det bestämdes att det var bäst att ta bort honom. Trots två tidigare sköthästar som varit tvugna att tas bort tror jag att han var den första som faktiskt fick tårar, dne stora fina jätten...

Vilde Bill.

En liten b-ponny (tänk att man varit så liten att man kunnat rida såna!!) som stod på Hagehill i Hindås där jag var på ridläger några gånger. 

Jag var på den tiden ganska ängslig när det kom till hoppning, men den här herren såg till att jag kom på andra tankar. Gjorde ett språng på 1 meter en gång och på en b-ponny med en ängslig ryttare känns det högt. Men idag är hoppning det bästa jag vet så han hjälpte nog till en del den där knasponnyn.

Ett jullov tog jag hand om en kompis häst några dagar. Jag hade precis slutat på ridskolan då jag vantrivdes förfärligt. Hade en sjukt otrevlig ridlärare och stämningen i stallet var inte bättre den. Men tack vare det fick jag min första medryttarhäst!

Tootsie, en fin New Forest dam som inte gillade trafik speciellt mycket. Särskilt inte bussar och lastbilar. Men förutom det var hon världens mysigaste. Blev till slut jättebra vän med ägaren och vi hade massa roligt för oss ihop kommande tid.

Mr Magaluf. En amerikansk travare jag hade på foder några underbara månader. Han är den häst som för alltid kommer finnas någonstans i mitt hjärtas vrår. Jag ångrar faktiskt än idag att han fick åka hem...han förtjänar ett helt eget inlägg så det får räcka så länge.

Det här är Nicco. Min första och hittills enda alldeles egna ponny. En riktig läromästare som jag skulle träna med och kanske till och med tävla någon gång. D-ponny, New Forest. Jag hade honom i två månader, men han fick åka tillbaka när min rädsla tog över. Vet än idag inte om det var det dummaste beslut jag gjort eller ett av de bättre...

Nicco hade nämligen en härlig ovana att stå på två ben så fort vi red ut. Som en positiv bieffekt är jag idag inte särskilt rädd om en häst skulle småhoppa eller småresa sig. Men den dagen han reste sig i nerförsbacke och höll på att ramla över mig var droppen. Jag blev helt enkelt alldeles för rädd.

Tänk om jag bara jobbat över testandet? Tagit mer hjälp och kommit över hans ovana? Han var helt fantastisk att rida, kunde allt och hoppade som en klocka. Hoppas han kom till någon som kom till bot med problemet och fick många lyckliga år mer honom...

Ja oj vad långt det blev. Ångrar mycket med mina sista häst-år. Samtidigt som jag inte gör det, för hade saker inte blivit som det blivit hade mitt liv också sett helt annorlunda ut och jag är ju lycklig idag. 

Men - jag jobbar mot en häst och oavsett hur lång tid det är tills den dagen kommer så ska den komma en vacker dag...

Säljer istället.

Under putsandets gång insåg jag att jag inte kommer orka hålla den i skick...så bättre att sälja den! Hade inte tagit någon skada av att ligga i flyttkartongen och vänta tack och lov. La ut en annons på hästnet och vi får väl se hur snabbt det går att bli av med den...

Just i detta nu...

...pågår operation "rädda sadeln" i vårt kök. Den stackarn har legat uppochner i en flyttkartong sedan vintern 2007 (tror jag, kanske längre). De senaste dagarna har den hängt med kuddar under sig i köket för att få tillbaka lite form och nu ska den smörjas. Länge och grundligt.

Efter intvålning och insmörjning bör den vara så gott som ny!

Borde ju egentligen sålt den när hästen åkte tillbaka, men det är den skönaste sadel jag suttit i så jag kan inte riktigt skiljas från den. Kan ju alltid hoppas att den sitter som ett smäck på min framtida häst...